Emmsan

Jag har precis pratat med min mormor, ett samtal på 40min som fick mig att må lite bättre! Min mormor och jag har alltid stått varandra nära och jag har alltid kunnat pratat med henne om allt mellan himmel och jord och hon har liksom varit som en extra mamma för mig, något som jag är väldigt glad över!

Jag har den snaste tiden fått tagit en rad olika beslut om mitt mående och min framtid, bland annat så kommer jag att flytta om ca två veckor till en egen lägenhet mitt i stan här i Norrköping. En etta på 43kvm med riktigt kök (alltså inte kokvrå!). Jag och Magnus klarar helt enkelt inte av att bo tillsammans längre, det är nästan outhärdligt många gånger.
Och det har nu lett till att vi ska prova på att vara särbos (IGEN). Sist gick inte det pga avståndet mellan oss och för att vi sågs väldigt sällan, något som då höll på att förstöra vårat förhållande. Nu ett år senare står vi där igen, fast denna gång vet vi inte om detta kommer att rädda vårat förhållande eller inte, något som tiden får visa senare. Jag har aldrig känt så starkt för någon kille förut som jag gjort under denna tid med Mange, han får mig verkligen att må bra och skratta många gånger, och dessutom har han stärkt mig som människa, han har hjälp mig att bygga upp min självkänsla och gjort att mitt självförtroende sakta men säkert är påväg att bli bättre. Han har verkligen fått jobbat stenhårt med mig och det har gett resultat många mååånga gånger! Jag är så glad över att jag har dig! 
Jag ångrar verkligen ingenting över att jag tagit chansen att flyttat ihop med dig Mange, tvärtom detta är också något som stärkt mig oerhört mycket! Däremot kanske vi skulle ha tänkt ett steg längre. Vi skulle ha flyttat ihop fast något senare. Det kanske hade varït bättre för oss båda om jag flyttat till egen lägenhet först för att se om vårat förhållande skulle hålla och därmed flyttat ihop och blivit sambos..

Jag har även skickat in papper till skatteverket om att byta tillbaks till mitt flicknamn- Berger! Jag har efter mycket tankar kommit fram till att den dagen jag ska gifta mig vill jag heta mitt flicknamn innan jag tar min mans namn helt enkelt. Dessutom har jag alltid (sedan barnsben) stått min pappa väldigt nära! Och det är också en viktig orsak till att jag återigen vill heta som honom, jag vill vara hans dotter på "riktigt" och heta som honom. När jag bytte till min mammas efternamn gjorde jag nog ett förhastat och ogenomtänkt beslut, detta en blandning av frustation och irritation. I min hemstad visste varenda människa vem jag var, jag var dööökänd i stan som EMMA BERGER, och det gjorde mig så less! Jag ville helt enkelt inte att de skulle pratas så förbannat, rykten hit och dit och massa skitsnack, såå typiskt söderhamn allstå och därför bytte jag till min mors efternamn taget av hennes nya make Benny.

men så är det, snart är det dags på nytt att fixa nytt körkort,pass, kontokort och andra viktiga uppgifter, bland annat i skolan..


Jag är stolt över mina beslut jag tagit! Det är ju mitt liv, mitt beslut och min framtid allt handlar om! - Det är mitt liv!

Nu ska jag gå och duscha, tvätta håret och raka mina ben! Imorgon ska jag iväg på SH'BAM pass med Amina, dags att ta tag i träningen på nytt efter ett längre uppehåll efter min halsmandeloperation och slöhet!

Dessutom kommer jag att skaffa en ny blogg när jag fått mitt nya efternamn! See you there!



// Emmsan

Hejhopp!

Idag avslutade jag min veckas VFU och det gick väldigt bra, och jag ser redan fram emot våren då jag ska tillbaks till samma plats igen! Kommer bli så spännande att se om eleverna utvecklas och vuxit lite :D

Kom för en stund sedan hem från en snabb kort promenad i höstkylan och imorse satt jag en reflex i jackan, så att jag syns nu när det är mörkt på kvällarna och även skymmning på morgonen.

Jag ska vara ärlig nu, jag mår verkligen inte bra! Fast jag känner att efter denna vecka har jag iallafall valt det bästa yrket man kan ha! Så utbildningen mår jag inte skit över, fast å andra sidan känns det otroligt tugnt att inte klara av hemtentan..

Jag kommer nog inte att uppdatera så mycket förns jag känner att jag har tid och mår bra igen, jag måste komma tillbaka till banan från min jävla snekörning.. Mitt mående går verkligen upp och ner som en berg-och dal bana... Usch, jag förstår verkligen att det inte är lätt för någon nära utomstående (främst för Mange) att se mig må såhär, och vara deprimerad till och från..

Skitsamma, nu ska jag hoppa in i en varm duach, på med min onepice och mina "snuss"strumpor och ner i soffan under en filt, det låter lockande så det gör jag!

/ Emmsan

Middagen blev lyckad, sicken tur för mig. Melvin åt mest gurka, knappt nå köttfärssås, förstår honom. Hans matlagningsgrädde förstör smaken, så de blir en besk och sträv smak istället- är sjukt glad över att jag inte har några värre allergier, iallafall nör de gäller mat.

AJA, satt nyss och satt in lite papper i min pärm och fick då fram två A4an med två-tre bilder på Dig, jag gick hjärtat att sluta slå, iallafall för någon sekund. Tårarna pressades fram i ögonen och jag fick ta några djupa andetag för att inte börja gråta. Fick sån jobbig känsla av bilderna. Så jobbigt, fast de gått sån pass lång tid och jag kan fortfarande inte inse, förstå och ens bearbeta tanken på att du inte finns bland oss längre, att du försvann såå hastigt från oss. Det gör så ont! Tankarna finns hos Dig flera gånger om dagen, tankarna på hur Du mår, vad Du gör? Om Du ser oss? Hör oss? - Gör du det? ;(


Usch, detta inlägget blev verkligen inget solskens inlägg, men kände att jag måste få skriva av mig. Kan inte prata om Det, om Dig just nu för då kommer tårarna... :(

Ikväll är det Det Okända, som jag ser fram emot, älskar det programmet...


Väldigt fin bild som jag tycker passar in på inlägget,

bilden är lånad från Google.

Har suttit och pratat med Magnus ett tag nu om jobb. Och för första gången känner jag mig sjukt förrvirrad och osäker..

Det är känns så förrvirrande att sitta på arbetsförmedligen och titta på platsbanken efter jobb som förskollärare/fritidspedagog & barnskötare när jag inte förstår mig på vissa saker- som tex avstånd, visst det är "bara" att kolla upp adressen på hitta och se karta men då kommer andra "hindret/steget" hur tar jag mig dit och därifrån? Buss/ pendeltåg eller spårvagn???

Dessutom har de flesta förskolorna i Norrköping krav på examen som förskollärare och det har jag dick inte.. Medans i Stockholm är man väldigt eftertraktad som barnskötare, dvs att man har gått på barn och fritidsprogrammet på gymnasiet och dte har jag ju iallafall gjort i tre års tid, läst massa terori med allt ifrån barns utveckling & uppfostran till olika pedagogiker..
Vissligen är det dryga 16mil till Stockholm från Norrköping så det är nog inget alternativ..

Visst plugga, då får man svart på vitt att man är behörig som förskollärare, men jag vill inte läsa till förskollärare, utan till fritidspedagog- skillnaden? Jo, som fritidspedagog (lärare för förskoleklass) arbetar man med barn fårn 6års ålder upp till 13års ålder, det vill säga ->fritids (lekis,förskoleklass)

Ska ta och läsa lite om lärareprogrammen nu på LIU :)

sitter på Msn och pratar med älsklingen via webcam såå skönt att kunna se honom & höra honom men jobbigaste av allt är att inte kuna röra honom, att inte kunna ta på honom..

Hela dagen idag har jag varit riktigt nere, därav mitt tidigare blogginlägg.. Jag mår riktigt uselt just nu, det beror nog mest för att jag inte kan träffa Magnus och umgås med honom och samtidigt mår jag dåligt rent psykiskt och fysiskt, jag är trött, mår illa, har ont i magen/huvudet och sover dåligt, dessutom är inte min kondition den bästa heller, förut kunde jag lätt ta en powerwalk utan att ens bli de minsta anfådd, men nu klarar jag knappt av att gå upp för alla trappor till tredje våningen där jag bor, jag är dessutom väldigt anfådd när jag kommer till praktiken på Resurscentrum trots att jag inte går snabbt alls.. Undrar vad de är som spökar i mig just nu, är de en jävla vinterkräksjuka eller kanske en influensa? - Vad det än är så hoppas jag verkligen att jag får klarhet i dte och att de går över, tar väldigt mycket på mig som "Emmsan" att inte kunna vara mitt riktiga JAG pga att jag mår såhär just nu..

När jag väl är Emmsan, är jag väldigt glad, mysig (Enligt Åsa) sprallig, social och kanske lite för pratglad, nu är jag nästan intenting av de jag nämde, jag är nog mer åt de andra hållet - tillbakdragen, tyst och sluten.. Usch!! 


Aja, ska prata mer med mitt hjärta nu, tack älskling för att du finns!! Utan dig vet jag inte vad jag skulle göra, du ger mig sån kraft och vilja, kraften och viljan att göra saker, att besegra mina hinder/utmaningar, som tex mitt självförtroende som kanske inte är det bästa nu när jag mår som jag mår.. Magnus, du finns alltid och det är så skönt att kunna luta sig mot dig, att veta att du alltid finns! Jag älskar dig! ♥


Vill även tacka Marianne, för alla goa, snälla och riktigt underbara kommentarer som du skriver i min blogg, verkligen jättekul att du läser bloggen :)

Gomorron!

sovit väldigt bra i natt faktiskt och migränanfallet har försvunnit - SKÖNT!

Idag ska jag iväg på resurscentrum igen, på repotageteamet, och jag kan säga redan nu efter gårdagen att detta är ingenting för mig!!! Var verkligen tråkigt och meningslöst, de enda jag gjorde igår var att sitta i en fotölj med en bärbar dator framför mig :O :| Värsta meningslöööst! Gäller att hålla tummarna imorron då jag ska iväg på anställningsintervju så jag får e jobbet/ den praktiken istället :)

Måste kila nu, annars missar jag bussen :)



PUSS!

Emmsan♥

Till att börja med vill jag skriva: jag är inte rasist!!!


har tittat på Idol och när de va slut satt jag bara vid datorn en stund, kikade runt lite på FÄÄJsbok (facebook) och jag blir lika matt varje gång jag läser att Sverigedemokraterna är ett hot mot sverige och att de är rasister hela högen och blablbla...
Jag trodde att Sverige var ett demokratiskt land, där vi fick tycka/tänka & säga vad vi vill, men icke!

Jag tycker att sveige håller på att gå under, inte bara pga invandringen utan även att i dagens samhälle får vi inte längre tycka och säga precis vad vi vill och det är ju hel sjukt!

Jag kan erkänna att jag INTE är rasist, men jag blir lika tokig varje gång jag kikar på tv programmet efterlyst, och de flesta övergreppen/brotten som begås så är de " Talade svenska med brytning" och "gärningsmannen/gärningsmännen var mörkhyade samt talade svenska med brytning" herreguuud! varför kan de inte direkt säga att de är invandrare/asylsökande eller rent ut sagt svartskallar?

Jag står för det jag tror på, och det är att Sverige var MYCKET bättre förr. Förr kunde tjejer gå i korta kjolar och uringade tröjor/linnen utan att bli tagen som slampa och utan där det stod "knulla mig" i pannan.. Det kan inte vi längre göra idag utan att "DOM" från ett annat land eller jag kanske ska kalla DOM för " de som talar svenska med brytning" att de tror att de är fritt fram att ha sex med en tjej..

Åhh, jag blir bara så arg, så förbannad på Sverige, jag tycker att de räcker med asylsökande & de som talar svenska me brytning nu.
Snällasnälla, jag säger det igen, jag är inte rasist. Jag är en helt vanlig svensk tjej som är less på att bli kallad för rasist så fort man öppnar käften och nämner ordet "Invandrare / svartskalle"

Jag kan tycka att vi bör hjälpa de hemlösa istället för att lägga pengar på att ta in fler i sverige som inte ens kan acceptera och rätta sig efter de svenska reglerna..

Jag tycker som SD (Sverige demokraterna) att om någon med utlänsktursprung begår ett brott så bör denne utvisas, varför ens stanna i sverige om man inte kan rätta sig efter våra lagar/regler och normer?

Jag menar, när vi är utomlands så rättar vi odd efter landets regler, det kan vara att vi inte få ha för kort kjol på oss om vo ska besöka någon moskee eller va fan vad som helst..

jag blir less, less på att inte få göra sin röst hörd utan bli kallad för " Du är rasist"


Och nej, jag är återigen inte rasist, nazist eller patriot eller whatever!..
Jag vill bara kunna göra min röst hörd, kunna ha svenska flaggan i topp vilken dag som helst och säga ordet Invandrare utan bli kallad för rasist.. Det är väl inte för mycket begärt, eller?




Whatever, nu ska jag faktiskt gå och lägga mig i sängen och vänta tills älsklingen ringer och säger "godnatt"..


tack och tjoheej leverpastej!